Inte så jävla konstigt.

det är inte så jävla konstigt att jag inte öppnar mig för nya människor längre! Jag har blivit sviken miljoner gånger? kan itne ens längre räkna på fingrarna hur många gånger en kille sagt till mig: åh du är så underbar och massa gulliga saker, satt på mig sen dragit? Så jävla många vänner som sagt: vi måste ses snart, men lägger inte ner tid för att verkligen ses? Så jävla många "vänner" som sagt att man kan ringa dom vilket tid på dygnet, men svarar aldrig när man ringer/smsar. Folk är så sjukt falska, så jag orkar inte lägga ner tid på att umgås med folk. Jag umgås endast med min familj nu. En del av den! Min syster är liksom min bästa vän? Varje jävla gång en "vän" blivit tillsammans med någon så dissar dom en förevigt för dom har ju en annan människa att lägga ner sin tid på. Men när dom gjort slut så skall man helt plötsligt duga igen och vara första hands valet? Dessutom har jag blivit så äckligt osäker på mig själv pga detta, så jag vågar verkligen inte träffa någon ny person. Men, nu har jag slutat umgås med människor, så ska försöka hitta tillbaka så jag så småningom kan umgås med folk igen. Får bara ta en dag i taget. :)