allt för länge sedan..

Var allt för länge sedan jag skrev här. Ingen jävel kommer att läsa denna ändå förutom du mamma då kanske. Varför? För ingen ser mig, ingen förstår, ingen vill höra. Jag mår så äckligt piss dåligt och ville bara skriva av mig lite. Egentligen har jag ett sjukt bra liv, verkligen, men jag är så jävla ledsen. Mina ätstörningar går bara utför och väger nu 60 kilo. Så lite har jag inte vägt sen mellanstadiet. Jag har inga bröst kvar, ingen röv, ingenting. Jag ser bara en skit ful kropp med för mycket fett överallt. Jag orkar inte göra mig fin längre, orkar inte träffa folk mer än nödvändigt på jobbet och hemma. Jag har världens bästa jobb som jag egentligen älskar, men jag känner mig som en zombie där. Jag går runt i mitt lilla hamsterhjul och låtsas vara glad för att inte sänka andra. Men sanningen är att så fort jag kommer hem så lägger jag mig i sängen och gråter. Jag vill inte göra något, inte vara glad, inte äta, inte sova, jag vill bara ligga här och hoppas att jag dör nån jävla gång. Jag hade ett bra liv, det hade jag, men allt ändrades drastiskt, då jag är för osäker. Osäker på allt. Jag är för snäll för mitt eget bästa. Ger med mig, låter andra köra med mig. Jag tror jag håller på att gå in i väggen. Jag vet för mycket skit för att kunna va lycklig. Jag blir behandlad som skit från alla möjliga håll, folk som inte ser mig. Jag har en stor hemlighet som jag bär med mig från förr, en sån hemsk hemlighet så jag endast berättat denna för en enda person på denna jord. Tyvärr så skulle jag aldrig gjort det då denne är en som behandlar mig hemskt. En sån som bara tar, men ger inget tillbaka, en som jag ger till, men tar ej emot detta. Jag orkar inte leva detta livet längre om det skall vara så här. Jag vill vara lycklig, glad, inte leva med dessa hemska jävla minnen. Alla dessa hemska människor som bara gör mig ont. Jag vill göra vad jag vill och känner för. Så fort jag tagit mitt körkort så försvinner jag. Ifrån denna ö, ifrån alla idioter som bara skadar. Ifrån detta jävla livet som jag inte förtjänar. Jag ska bort här ifrån, det ska jag. För jag behöver det för att kunna utvecklas och leva mitt liv som jag vill ha det. Lämna alla bakom mig, mitt liv jag en gång levde. Jag behöver hjälp.